Jag minns det mycket väl
där under busken i skuggan
de små tassarna i gräset
grässtråna mellan tänderna
bilresan hem med dig
min hand på din lilla kropp
du sov, jag log
våra liv sammanflätades
jag tänker ofta på den stunden
framförallt tänker jag på den nu
jag vill tillbaka dit, tillbaka till dig
den bittra omöjligheten gör ont
och det kommer nog aldrig släppa
men jag tror inte du är borta
kanske var du aldrig det heller
för när vi satt där i trädgården
tillsammans en sista gång
och humlan flög förbi
då slog det mig
du kommer leva kvar
du lever kvar i oss alla
du lever kvar bakom pannbenet
du lever kvar vart vi än går
och när humlorna kommer tillbaka
med våren under vingarna
då kommer jag tänka på dig
och le
och gråta
och leta mig tillbaka.