Ensamheten är min, å ingen annans, särskilt inte någon annans.
I mina ögon är ni andra aldrig ensamma.
När jag tänker på det, på er,
syns ni bara som mängd, som andra, som massa.
Definierar min ensamhet genom er motsats.
-Får det ens finnas ensam, ensamma bland er andra?
Går det?
Nej, otänkbart, jag ensam är allen.