Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bland Skåneskogarna.


Adobe

Solen bländar något och har en svart skugga
över sensommarens sista varv
i min skogspromenad.
Kråkor och skator skränade
just där jag såg en medelålders romsk kvinna,
mörk och liten, som stod på ett gammalt stenblock
utanför hennes skjul - för att smeta lera på väggen.
Röd och oljig lera,
använder hennes händer
med en tunn träbit som paddel.
Det lyste mjukt från skjulet
och hon lämnade ett virvlande mönster efter sig
som jag dock ogillade.
Jag tittade lätt ditåt, men sa ingenting.
När hon klev ner för mer lera sa hon,
"Ibland jag fixar det, ibland inte.
För det mesta fixar jag det
nu i torrtiden före regnen.
Det är bra!
Men ibland...".
Jag sa då till henne,
"Åt helvete med det,
regnet kommer bara att skölja bort det,
frosten knäcker det,
vinden blåser bort det.
Du får ett evighetsjobb varje dag."
Hon svarade lätt generat,
"Jag är inte så ung längre.
Jag fixar det.
Jag mår bättre när jag fixar det, vet du?
Jag minns min mamma."
Jag log lätt och gick därifrån.
Det där med att minnas mamma
kändes som att tillräckligt var sagt.
Jag borde också minnas min mamma.




Fri vers (Prosapoesi) av Kosmopoliten
Läst 33 gånger
Publicerad 2024-06-08 07:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Kosmopoliten