Mitt inre blöder.
Inte för rosens taggar.
Inte för kroppens smärta.
Inte för regnets tårar.
Utan den kärlek.
Som aldrig blev.
Den går inte att läka.
Den håller mig vaken om natten.
Den kryper närmre och närmre.
Korpens vita liljor tröstar.
Liljornas vita korpar sörjer.
Men vart jag än går.
Följer jag i dina spår.
Så länge jag lever.
Jag känner din smekning.
Den överger mig aldrig.
Inte fastän mitt inre blöder .
Eller kanske är det.
Just därför.