Jag trodde aldrig det skulle överge mig, det som hållit mig över ytan under så många år, hoppet. Men nu gräver det smärtsamt ett djupt hål i mitt bröst där det skapar en djup ogästvänlig krater. Förtvivlad i min sorg och rädsla över att tappa det försöker jag hållaa det fast men känner hur det mer och mer glider ur mitt grepp, ett grepp så vått av tårar.. det gör så ont.

En smärta jag aldrig känt förr gräver ett djupt hål i mitt bröst