Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(och regnskurarnas marscher genom hästhagarna)


Vardag i Sammelsurien, 039


Det går att rafsa ihop, packa ner, komprimera,
ta taxi till tåget, kliva ut på perrongen
med ryggsäcken hivad och miniresväskan efterdragen,
bli pissnödig, lyssna efter ”ankommer strax”,
hålla för öronen i det utdragna inbromsningsgnisslet,
känna den fränt rökiga doften från heta bromsbelägg,
vänta tills den mänskliga avstigningsrörelsen sinat
och glesnat iväg längs perrongen,
kliva upp, hitta en plats, skicka in ryggan och rullväskan
på en bagagehylla,
sjunka ner och andas ut i första etappen av en lång resa
uppför landet
- utan alltför många förberedelser, på rutin,
tvärs igenom sedvanligt oundviklig resfeber -
och en timme senare utföra avstigandets rutin
på en perrong vid Stockholms Central,
bära bagaget nerför trappen
och vidare bort genom två mötande folkvimmel,
i riktning T-banan,
ta en annan trapp upp i Centralhallens Aniararymd,
med folk i små grupper som riktat sina offwhiteansikten upp
mot trafikinformationstavlan som mot en avgud, ett beläte
eller en Mima,
de riktningslöst hemlösa halvliggande
eller i djupt framåtlutade poser på bänkarna,
sina överlevnadskassar omkring sig,
hemvant nervösa när ordningsvakterna växlar några ord
med dem,
för att avgöra om de ska avvisas eller ej,
medan jag ser att nattåget till Norrland ska avgå
från spår 12 B inom en halvtimme,
och åker rulltrappa ner till underjorden,
hittar rätt upptrappa att släpa bagaget i,
- eftersom de anonyma, industriaktiga hissarna
skrämmer mig och triggar min gamla klaustrofobi -,
ställer mig att invänta det långa tågsetet
som strax långsamt kommer inglidande,
rör mig snabbt längs den långa raden,
fram till rätt vagn, hastar upp, klämmer mig genom
den trånga gången, fram till kupén,
hoppas vara först, slänger in bagaget,
dyker ner på golvet och kikar in under sätena
för att finna stegen, drar ut den, monterar upp den
varpå jag raskt - varm & svettig -
medan fler passagerare trängs i dörren,
häver upp min packning;
ryggsäcken på en därför avsedd plats
som aldrig räcker till alla;
resväskan vid fotändan på den översta brits
jag alltid bokar,
för att den alltid är utfälld och klar,
och därför kan användas för tillflykt och vila
under hela resan, om så önskas
- och det längre avsnittet av resan,
tvärs genom sommarnatten, kan börja

Men förmodligen gör jag som vanligt:
lägger ut ett lakan på golvet eller en soffa
under veckan innan resan,
där jag efterhand, lite i taget och då och då,
undan för undan, och pö om pö, placerar allt som ska packas,
detalj efter detalj, i sina åtskilda små områden:
mediciner / teknik / kritiskt viktiga usb:n /
anteckningsböcker / vardagskläder / träningskläder
& skor / rullskidor / reserv- och solglasögon/
zoom digitalinspelare / extern resehårddisk /
puffskydd / kamera / bankdosor mm;
många smågrejor i några miniplastlådor från Clas Ohlson,
- vilket allt sedan ska tryckas ner på intelligentaste sätt
i ryggsäcken och rullresväskan,
förutom rullskidorna, som inklädda i skyddande plast
ska spännas fast på ryggsäckens båda sidor,
och plånbok och telefon
som jag har i en midjeväska, säkert förvarade
och lätt åtkomliga,
samt de piller jag ska ta på kvällen
och särskilt påföljande morgon,
i höjd med Jörn eller senast vid Älvsbyn,
som jag samlat för sig i en liten behållare,
kanske en tom Compeedask i en ficka
i ett par vandringsbyxor från ITAB,
som i kraft av sina många blixtlåsförsedda fickor
även får ansvaret för viktiga anteckningsböcker,
träningsböcker, plånboken
och t.ex. de utskrivna biljetterna

En sidoficka på ryggan tar sig an en vattenflaska,
nog så viktig

I tillägg till denna mångfacetterade packning
medför jag en bag med resekost,
ofta bestående av en fruktyoghurt, några bananer,
ett mindre antal små chokladbitar, lite grovt bröd
och kanske extra vatten i en cykelflaska

I matkassen brukar jag även förvara reselektyren,
utifall den inte får rum någon annanstans,
och för aktuell resa har jag valt den väl tilltagna
Surfaces & Essences; Analogy as the Fuel and Fire
of Thinking,
av Douglas Hofstadter och Emmanuel Sander

Mot slutet av packningsbestyren förtvivlar jag
esomoftast
över hur så pass volymmässigt lite
kan bli så utsvällt massivt, platskrävande
och tungt,
fast jag borde minnas hur detta fungerar,
efter alla fjällturer jag gjort i tidigare decennier

Men att överge sig själv,
vilket detta egentligen handlar om;
att ge sig en större frihet från så mycket av sig själv
som tynger,
är, hur man än annars kan se på detta, filosofiskt,
en omskakande upplevelse varje gång,
och ett psykologiskt vågspel

Under den sejour som jag nu åter ska avsluta
efter ett par månader i min sydliga retreat,
som egentligen är min lägenhet i Skitköping
sedan november 1986, där jag också är skriven,
har jag för första gången inte förmått återkoppla till
vare sig i bostaden, staden eller mig själv
såsom jag uppfattar mig på plats i syd;
en version av mig själv
som inte kan vare sig försvara sig
mot sitt samlade förflutna, eller inpassa sig i det,
vilket orsakat en smärtsamt motstridig sinnesstämning
och ett osunt ohälsosamt känsloläge,
som särskilt varje morgon haft för mycket
att anföra mot mig

Mitt i brytningen
mellan Sörmlands molande statarångest
och Norrbottens nybyggar-Hoojatakter
lägger jag ut packningslakanet på golvet
och transporterar ett par tunga bokpaket
till ICA Knuten för posttransport norrut;
böcker så tätt associerade
med min idealbild av mig själv
att jag svårligen förmår avvara dem,
medan jag också håller på att läsa någonstans i alla,
medan de tillhopa är alltför både skrymmande och tunga
för att jag skulle kunna ta dem med mig på tåget

En viktig spelare i denna personliga brytningstid
är en rent Bergmanskt åldrande mans ensamhet
som jag sover och vandrar med
här nere i Sörmlandsretreatens samlade Förflutna,
som måste stavas med begynnelseversal,
men vari presens uppvisar allt mindre gemener
- kontra den dagliga gemenskapen i Norrland,
med Anna, Torre, Russin, Moses och Gunwald
plus nyinflyttade svalor
och en stor samling andra typer av fåglar

- och Tystnaden fylld av svan- & tranrop,
vind i träd
och regnskurarnas marscher genom hästhagarna




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 25 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-06-10 13:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP