5 minuter med dig… 

Du som tycker du vet allt och tror att du känner mig. Endast av att titta på mig med den där blicken. Du en sådan som inte kan konsten att lyssna. Du en som tror du har koll på allt och alla…

Oftast uttalar du dig obetänksamt, oreflekterat och ovidkommande. Kläcker ur dig dömanden om mig och mitt vara. För du är så säker på att du vet allt om mig…

Det är jag som möter dina försök att hävda dig. Dina ansträngningar att sätta en diagnos på mig dels som person och hur min kropp är eller ser ut. Men du har ingen susning egentligen. Och du önskar endast härska över andra och äga vetskapen och ha vetot…

Du som tror att du kan och vet allt om mig. Det är så att jag känner min egen personlighet väl. Jag känner min egen kropp för den är min egen. Jag vet vem och vad jag är för jag råkar bara ha varit jag i över 50 år…

Du har bara vetat att jag finns en kort stund. Jo jag kom innanför din dörr för fem minuter sedan. Du är en läkare som jag aldrig har träffat förut. Ändå på 5 minuter tycker du att du vet precis allt om mig och mina besvär. Så därför när jag öppnar mig och säger någonting om mig själv och mitt mående och vad som skett - då vänder du på allt till oigenkännlighet för mig…

Nu vet jag vem du är. Du är dömande, arrogant, nonchalant, ignorant och en besserwisser. För du kan inte konsten att låta din patient få känna sig hörd eller lyssnad till…

Det är därför min benhinna har värkt dag och natt, och gjort mig sömnlös, allt sedan cykelolyckan 2018 som jag var med om. Att jag väcks på nätterna av värk i benhinnan eller inte kan somna om pga värk ifrån h-vetet det bryr du dig inte om. Istället skickas jag på utredningar för allt annat och lite till…

Nu tänker jag som så att om jag varit läkare då hade jag inte brukat tiden med min patient på ett så ineffektivt sätt. För det första brukar jag själv hinna skriva ett inlägg som detta på 5 minuter. Eller plocka i diskmaskinen och gå och kissa innan jag går i säng. Jag brukar prata med min pappa om många olika saker på bara 3-4minuter varje morgon. Men du du bara tjatade om att vi bara hade en kvart på oss, och såklart när du inte gav mig en syl i vädret och du vägrade lyssna, klart att tiden då inte räckte till.