Slaktade stjärnor.
De som missvisar vägen.
Eller bara jävlas.
En gång bjöd jag dem på vodka.
Den natten.
Blev en blöt natt.
De kröp hem.
Hem till molnens säng.
Hem till månens genomträngande blick.
Medan jag fortsatte.
Min vandring.
Hem till min säng av sidenlakan.
Hem till ensamhetens bistra blick.
Men vi vet.
Både stjärnorna och jag.
Att världen under våran himmel.
Är ingenting.
Mot kärlekens vingslag.
Och kyssen.
Så passionerad.
Känns mer äkta.
Ju längre bort.
Den är.
För en kort stund.
Jag förblev en stjärna.
Slaktad.
I natten.