Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Leve ensamheten.

Det bästa i mitt liv hittills va när jag cyklade runt i Sverige. Tog mig från en stor stad till en annan, avg ca 17 mil om dagen. Det va den bästa tiden för jag va själv och kände mig långt ifrån det liv jag har idag. Jag går upp samma tid samma dag och försöker lösa samma problem. Det liv jag har idag påminner mig för mycket om människans problem sedan begynnelsen. Vi utvecklar nya lösningar, men vi tampas ändå med samma problematik. Vi fixar egentligen aldrig något, men vi lyckas på sätt och vis känna att vi gör något, även om vi fortfarande dansar kring samma problem.

Måste jag vara indragen i denna sörjan? Måste man bry sig om samhället och alla människors problem? Måste man kämpa för vad som är rätt och sant? Ju längre jag lever ju mindre känner jag någon som helst skyldighet eller ens behov av att göra så.

Gå upp varje dag, gör något enkelt som att börja trampa sin cykel framåt. Det känns som om det enda man kan göra. Låt folk tro vad dem vill tro. Låt folk rösta på vad dem vill rösta. Låt dem som styr syra dem som vill bli styrda.

Jag vill inte in i samhället. Jag vill bort ifrån det. Om jag blir helt ekonomiskt oberoende så kommer jag sätta mig på den där cykeln igen och bara börja trampa. Det är det enda som betyder något. Jag skiter i samhällets problem. Saker som samhället skapar och säger att vi måste köpa.

Men det finns ett ljus att hålla fast i.
Snart så kommer saker gå åt pipan riktigt ordentligt.
Vi snackar finansiell kollaps.
Vi snackar nya pandemier.
Vi snackar kanske ett tredje världskrig.
Vi snackar kanske one world goverment.
Vi snackar kanske slut på frihet.
Kanske då, blir jag för liten för världen.
Och kan smyga undan, utan att bli störd.

Och nu för något helt annat.

Två packet smör smälter sakta i solen,
till två gamars vilda förtjusning,
medans dem cirkulerar himmelen ovanför Manhattan.

Mitt grepp om dig blir svagare för varje ny dag,
precis sådan utveckling som jag förutsätt…
snart lika tomt
som jag känner för mig själv.
Är inte det kärlek?
Måste alltid kärlek vara rätten att äga något?
Eller kraften att släppa något fri?




Övriga genrer av Alexander Gustafsson VIP
Läst 58 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2024-06-12 08:00



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
Igenkännande skrivet för mig!
Då förr om tiden halvt in-
fångad inuti så många
år i det snurrande
ekorrhjulet. Nu
befriad åtmin
tonde från
det"ödet"
som kan
-hända
delas
även
av många
andra?








2024-06-15

  Evelyn Falk Möller VIP
Jag minns att du skrev om ditt cyklade land och rike kring. Finns de texterna kvar på poeter? Skulle gärna läsa de igen.
Vi äger ingenting- allting är bara till låns (som svar på sista frågan)
Tack för en mycket fin text.


2024-06-13

  Live2Dream VIP
de kan förstöra hela världen på 1 sekund. de har haft death ray i 100 år sen tesla. bara nu de börjat använda de, se "bränderna" i maui, kanada (allt startade på 1 dag i hela landet) och paradise, california (där de hade byggt ett självförsörjande samhälle). så du kommer inte kunna smita. 9/11 var faktiskt ett directed energy weapon, många människor levde fortfarande som var i byggnaderna. aluminium smälte (samma sak i maui och kalifornien), vilket är omöjligt med vanliga metoder, för det behöver 660 grader.
2024-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson VIP