Mina varma händer

omslutande kring dina arma länder

munnen hårt försluten med vassa tänder

ett trasigt blad i bibeln vänder

du vilar ditt tunga trötta huvud

på min kupande hand

du ville stiga i land

ovan ruinens rand

för att möta dina käraste döda

ge dem den önskade föda

tillika återuppståndelsen tid är förbi

skuggorna flyendes den utopi

där himlen öppnade sig i det ramaskri

serafemänglarna släpper inte ned

den vackraste på jorden

med de stränga orden

du vill bli kvar däruppe

i väntan på de andra

de kommer snart i tidernas återförening

andens förgrening 

tills vi möts igen

käraste mormor