Den gamla damen helt i svart,
urbilden av en hucklekurande mormor
från t.ex en by i Irak,
banar sig högljutt väg
mot den unga, vackra, moderna tjejen
av samma ursprung,
helt utan slöja eller andra kuturellt-religiösa
emblem,
som hon upptäckt
bakom disken
längst ner mot väggen,
och som hon säkerligen redan träffat
många gånger

Jag blir en aning rörd
när jag ser och hör
hur trygg och lättad den gamla damen
från en helt annan kultur
och ett helt annat språk blir
när den arabiskbördiga farmaceuten
tar hand om henne
som ett barnbarn skulle gjort,
och när jag förnimmer
hur en urgammal kultur
helt självklart och naturligt blommar upp
omkring de tu;
hur den gamla är en port bort
genom sekler och millennier,
och hur den unga är en bro
in i det svårtydda Västerlandets
synbart vulgära ytlighet
(vilket är ett missförtstånd,
eftersom Västerlandets ytlighet
bara ligger i ytan...)

Den likaledes arabiska ordningsvaktstjejen
i sin något slitna uniform,
kliver rakryggad, med bestämda steg
in på apoteket,
på sin, förmodligen, invanda rond
genom stadskärnans offentliga inrättningar,
manövrerar sin batong- och radiobehängda fysionomi
in och ut mellan hyllorna,
och sveper lika snabbt därifrån igen;
besöket så snabbt och skickligt genomfört
att den unga farmaceuten och den äldre damen
nog inte ens uppfattade hennes förbiflykt,

men jag hajar till när, i samma ögonblick,
(ordningsvaktens rygg ut genom dörren)
en ypperligt slank, rank,
fjärilslik ung varelse i full niqab
av ett särdeles vackert snitt
- svart med gyllene avsnitt runt handlederna -
glider mig förbi,
ögonen vaksamma ur springan;
en sagovarelse ur Tusen och en natt
- i denna värld men icke av den -
som knappt vidrör golvet på sin viktlösa färd
genom apotekslokalen

när det blir min tur att få ut min medicin,
och jag brutalt väcks ur min arabiska apoteksmeditation
av ett pling och en siffra