Den vinge som var bruten,
liksom själens spår sliten,
dess flygkraft låg på markens nivå,
rivsåren var fulla av vandringsår,
då luften inte var hans element,
tvingades han att nyttja marken för honom okänd,
känner ingen här nere,
tomheten bär hans vinge tungt härnere,
den fria virvlande luftens konster,
är ett minne som tomma ballonger,
ser sina vänner där uppe i skyn,
samlar truppen med tydlig fart,
på ett ögonblick är hela räddningsinsatsen klar,
den brutna är nu buren,
på väg till akuten,
senast vi sågs nu är vingen läkt,
i full fart trollar han i luften klart aktningsvärt.