Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Brev till Västmanlands läns tidning




Jag heter Gunnar och bodde i Skultuna mellan åren 1961/62 och 1978. Jag var 22 år då jag lämnade föräldrahemmet på Spaktorpsvägen och flyttade till Uppsala och Flogstavägen för att läsa psykologi vid Universitetet.

Jag råkar komma över en video på youtube som är 9 42 min lång och handlar om Skultuna från brukets början 1607 och framåt. Känslorna strömmar emot mig, eller väller fram ur minnet, och skapar fysiska sensationer i mitt bröst. Goda och onda som sig bör för så är livet ock.

Jag hör om skandalerna kring Skultunatippen som tydligen brann 2019 vilket jag inte hade en aning om. Det är inte konstigt, tänker jag, med en sån mängd skit som forslades dit. Det var blott en port av nåt slag man hade att öppna för att komma in med bilen och slänga avfallet. Var och vart som helst. Vad som helst. Allt från ruttna tomater till bildelar/hela skrotbilar.

Det berättades att en "tjocka Ove" gick omkring där då och då och sköt råttor stora som kattor med sitt luftgevär. De behövde nämligen aldrig vara hungriga. Skultunaborna var gästvänliga och givmilda människor. Jag hoppas det håller i sig.

Jag växte upp med blockflöjt i Bruksskolan ( dagens ICA-affär ligger där ). Jag slog skolans ledare i första klass på käften när han skulle visa första dagen vem som bestämde. I 2 år lyssnade man därefter på mig. Sen följde scouterna med Nils och Kristina som ledare. Samma namn min hustru kom att ha. Fotbollen i SiS, skidåkningen i samma klubb, kvartersfotbollen och yatsyn med Tomas Karlsson och Sven Andersson. Kent, Johan, Testoni, Leffe, Roger. Åh gud, tusen minnen ! Härliga kompisar !

Trean var i ASPEN och 4-9 i Persboskolan. Anita Svensson var min klassföreståndare och Anna-Britta Nilsson min mattelärare. Jag nämner denna sistnämnda för hon var den enda lärare som kom och hälsade på mig på Centrallasarettet i Västerås efter att jag hade varit med om en svår olycka vid Gränges i Skultuna, kärltillverkningen. När jag ser videon därifrån gör det så j...la ont för det väcker känslan av att det var nåt i Skultuna som hade med perfektionism att göra..nåt på gränsen till "finhet". Dit rymdes inte att man måste se till att ha ordentliga skydd på fabrikens alla farliga maskiner. Skrotpressen som tog min högra underarm krossade 54 ton. Skyddet var avtaget för det ansågs klumpigt.

11.9 är det exakt 50 år sen den händelsen. Det hände mycket senare i världen samma datum. Naturligtvis har jag ofta undrat varför. Men ingenting av detta stör mig längre men finns självklart kvar i sinnet och minnet när en dylik Skultuna-video tar mig tillbaka till anno dazumal. En VLT-reporter, Inger Orre, gjorde flera reportage om "Fallet Gunnar". Det hjälpte mig mer än jag då förstod, med att bli människa igen. Jag grät och skrek en lång tid efter amputationen. Och berättade för Inger. Kram till dig om du finns kvar.

Till sist vill jag hälsa alla i Skultuna som kanske minns mig. Jag hade en bra tid med er och min familj. En bra start trots att jag åkte hemifrån som enhänt. Det är inte så farligt. Ett ben hade varit värre. Jag springer marathon och har mer behov av dem än kardan.


Hälsningar med pussar och kramar .




Övriga genrer av Gunnar Hilén VIP
Läst 42 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2024-06-13 19:22



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
Så fint! Tog tidningen in det? VLT var också min tidning eftersom jag växte upp i Västerås.
2024-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP