Sittande under eken kände jag hur mina fotsteg kom mot
mig med allt det jag hastat mig förbi.

Det jordbundna fängelsets gallerlika skuggor
som sedan länge förföljt mig.

Med nedsänkta gamla vänner i som stumt stirra
i månsilvrets kista av gamla minnen.

Jag flydde upp längs stammen ut i kronans vindspel.
Där resterna av kyrkklockans klang ljöd ner i jordens rötter.

Skakande av mig profetian om en ensamhet endast glödgad
av en arkimandrits fåraktiga blick mot himlen.