Det vore bättre att man hölle truten
och inte pratade så mycket strunt.
Snacksaligheten håller alltför tunt.
Den fromme håller därför flabben sluten.

Måhända gäller detta även dikten,
att den må undvika sitt babblande,
sin formlöshet, sitt lösa rabblande,
som vore den sakramental som bikten.

Den helige herr Bernard av Clairvaux
och andra mystiker använde tystnaden
som själens sätt att få kontakt med "Gud".

Blott bortom pratets meningslösa ljud,
den egotrippade och dumma lystnaden,
har man det heliga en chans att nå.