Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärleken som uppenbarar sanningen och sätter igång miraklet

 

Barnet som går in i vansinnet, i dimman, för
det finns ingen alternativ väg och strategi. Dess enda möjlighet är att spela välmående. Den gravt hjärntvättade omgivningen som tycker att allt verkar vara toppen, pojken mår ju alldeles utmärkt. Vi måste tänka positivt och optimistiskt i alla lägen så ordnar sig allting per automatik. Avsaknaden av kärlek och medkänsla är ett kolmörker i 50 minusgrader. Förträngningsfamiljens tvångsmässiga förnekelse. Den schizofrena psykosens totala sammanbrott tio år senare när ingen fattar någonting. Den förödmjukade pojkens brinnande helvete, för längesedan övergiven. De skenheliga vuxnas godtycke och svek. Vad ska man göra med en kille som är helt borta i huvudet? I vår fina familj är ju alla så starka och glada. Visst att pappa tog livet av sig men det verkade ju pojken hantera så bra. Vi har absolut inte gjort något fel. Kom inte och skyll på oss. Vi tror ju på Gud och då kan inget ont hända. Mamma är en tyst hysterisk frysbox. Pojken ligger i fosterställning i sin säng i betonghettot och mår så överjävligt dåligt. Veckorna som känns som månader. Det är absolut ingenting som hjälper. Att brinna i djävulens inferno. Demonerna som njuter. Det är hösten 1986 och allting är outhärdligt. Vad har den 21-årige killen gjort för att förtjäna det här? Storasyskonens paralyserade desperation. Det är som det är helt enkelt. Psykiatrin som diagnosticerar fel. Varje andetag som är en surrealistisk mardröm, en skräck och fasa. Det galna samhället med sitt otäckt påklistrade välmående. Palmemordet. Tjernobyl. Ronald Reagan. Margaret Thatcher. Det finns ingen fast punkt att hålla fast vid. Allting flyter omkring i ett vidrigt kaos i huvudet. Suicidförsök. Magpumpning. Utskällning på den psykiatriska avdelningen. Försöka spela välmående för att bli utskriven från kliniken helvetet. Hem till den äckliga och klaustrofobiska ettan i det snuskiga betonghettot. Mammas panik. Det tar aldrig slut. Människorna är galna vilket är absolut normalt och en förutsättning för att kunna passa in i det urballade samhället. En lamslagen familj som bara kan konstatera att deras son och lillebror är något otroligt psykiskt sjuk. Man kan inte lämna ett barn ensamt med ett supertrauma som pappas självmord 1976. Det är då det kan gå riktigt åt helvete. Människorna i affärerna som stirrar rädda och förbryllade. Pojken måste ju köpa mat. Som ett förskräckt spöke cyklar han hem till lägenheten. Sverige är ett bra land tyckte Olof Palme. I ett chockat svart vacum sitter pojken och äter i den mardrömslika skymningen. Grannarna rör sig som odjur i lägenheterna runt omkring. Bostadsområdet
är ett läger för folk som för länge sedan har gett upp. Det är svart och tomt i pojkens huvud. Han kan inte tala ordentligt. Att titta på TV bara ökar på ångesten, förvirringen och känslan av overklighet. Kärleken är definitivt i koma och själen är en oändlig öken utan oaser eller räddande änglar. Den förfärade omgivningens fasa. Den som uppfann den här sjukdomen måste ha varit utstuderat grym. Att gå upp på morgonen för ännu en helt meningslös mardrömsdag av tortyr. Allting började för tio år sedan när pojkens pappa tog livet av sig. Hellre döden än denna outhärdliga mardröm. I augusti 1987 så tändes ett starkt ljus av hopp i form av en ängel i människoskepnad. Hon och jag besegrade psykosen med kärlek och sanning. Demonerna flydde inför hennes äkthet. En sol grydde i den oändliga natten. Kärleken som uppenbarar sanningen och
sätter igång miraklet och glädjen.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 25 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-06-14 19:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP