Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

För att på något vis komma undan

 

I ett av miljonprogrammets betongghetton i mitten av 80-talet. Det kommunala bostadsbolaget har murat igen lägenhetens dörrar och fönster samt stängt av strömmen. Som en gränspsykotisk och bipolärt manisk 20-åring sitter man i mörkret och intalar sig att man existerar och har ett hyfsat bra liv, medan ens omgivning cyniskt och euforisk badar i en optimism och positivism som inte vet några gränser. Man är totalt bortglömd och vad man inte vet är att klockan tickar ned mot den optimala katastrofen: en schizofren psykos. Samhället som bara måste fungera och priset som människorna får betala är att deras själar försätts i ett undantagstillstånd. Man får inte visa att man känner sig liten, rädd och svag. Kärleken är väl viktig men inte alls livsavgörande. Pappa sitter och tittar på en banal porrfilm medan mamma är hysterisk i köket. Deras oälskade son är 16 år gammal och har redan börjat dricka och knarka. Några plågsamma år framåt i tiden sitter man inmurad och bortglömd i sin lilla bisarra etta. Livet måste fungera men det gör det inte. Ta dig i kragen och ryck upp dig säger den friska omgivningen genom att ta avstånd och vara tyst. Livets eskalerande mardröm för en 20-årig kille som inte fattar någonting. Ulf Lundell är ett vrak på sin famösa sommarturné. Om ett drygt halvår så mördas Olof Palme och det svenska folket är en groggy boxare som somnar in. Några oälskade barn bränner ned den kruttorra Varbergaskogen men vem bryr sig? Likgiltigheten är en så himla skön drog. Allt är bara bra. Tycker man. Till varje pris. Samhället och livet bara måste fungera för det har regeringen beslutat. Det är lag på att alla medborgare ska vara starka och glada. Det är som att vara innesluten i ett existentiellt svart vacum i vilket själen och psyket sakta kvävs och går under. Ta dig i kragen och ryck upp dig. Tänk positivt. Tage Danielsson går bort. Man sätter sig mellan två vagnar på ett godståg för att se var man hamnar. Lindesberg. Nedbrottad av brysk polis får man en stark och underbar känsla av att vara älskad och bli tagen på fullt allvar. Själen som slits sönder av de tvära kasten mellan vara och icke-vara. TV har man i alla fall. På nyheterna en pedofil som har utnyttjat 8 barn sexuellt. Man kan inte sova och kräks häftigt och långvarigt på morgonen. Det är ingen som minns en, och inte heller man själv. Djävulens planer som går i lås. Man irrar omkring i kulvertarna under sjukhuset och dricker starköl, för att på något vis komma undan. Fotbolls-EM är igång men vad spelar det egentligen för roll? På bårhuset dansar liken en skön tryckare till en långsam blues. Man lägger sig och sover i ett skyddsrum. Här kan man känna sig älskad, förstådd och trygg. Landstinget ordnar upp alla ens problem. När man tittar sig i spegeln så ser man ett barn sjösjukt av övergivenhet som undrar varför.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 29 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-06-15 16:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP