Det var som så

kärleken sved

kroppen min led

rannsakningen fick lida

resonansen var en enda lång pina

försoningen blevo försakelsens stolthets glans

uppbjuden till dans var och en till mans

jag sågo dig en disig dag

genom skuggade smutsiga glasögonrester

men efter en lång stund upptäckte jag

där var ju du som jag så länge trängtat efter

fast det visste jag inte om

en hemlighet som

försvinnande god som rom

det är sannerligen vi mot dom

vi bestämde oss för att hålla ihop

i vått och torrt

som ler och långhalm

nu när vi änteligen funnit varann