Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag är kanske inne på det nionde livet nu. Om jag dör snart, så slipper jag i alla fall uppleva det tredje världskriget, miljökatastrofernas största händelse eller hur någon komet rubbar planeten ur dess bana kring solen, kallt eller hett...


Livet i den mer personliga bubblan






Det jobbiga med att vara alltmer dum i huvudet,
är att känna till att det inte går att 'gå tillbaka'.
Det blir bara allt mera dimmigt och så gör det ont förstås,
i huvudet.

Både smärta och så ovanpå det den där vetskapen
om att det är något ofrånkomligt. Fast det går förstås
mera långsamt för en del människor. En sak som är
märklig är

att en enig läkarkår, allesammans påstår att en själv
är ett mirakel. Det går en ju förstås inte på att vara.
Ändå lever den fortfarande som borde ha varit borta
redan för

en del år sedan, nio liv kan verka vara en lång tid förstås.
Bara för att födas igen och uppnå den ålder då en själv
hamnar i en ofrånkomlig sits, att behöva ta adjö just
när det

är som mest spännande. Fast det har förstås varit på
vippen en hel massa gånger förut. Varje gång det varit
på det viset, har den där frågan dykt upp. Är det dags
nu igen?




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 25 gånger
Publicerad 2024-06-16 00:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP