Jag känner efter, skapar, brinner för min sak
Och din flammas värme saknas.
Tålamodet trumfas, förtunnas.

Du sår små läkande frön i mina sår
Som jag inte visste att jag hade
Och jag njuter när knopparna brister i min ensamhet
Förlöst, förskräckt, i blommans blad så mjuka.

Förundran inför min passion, den sniffar nyfiket på gränsen till bottenlösheten
Ett litet djur som bor i magtrakten och bara vet.
Det vaktar skotten som anas i djupet.
Och de slår ut, förvandlas, växer
till något större än mig själv.

Krönt av blomster, mållöst hänförd, lite mera hel.