Redan medlem?
Logga in
Öppet brev IIISkriver av mig som ett försök att gå vidare i livet, efter att ha upplevt det underbaraste men samtidigt det jobbigaste jag varit med om. Du kom in i mitt liv och vände upp och ner på precis allt.
Jag visste innan jag träffade dig att du var något speciellt. Jag kände det så starkt men hade ingen aning om HUR starkt du skulle påverka mig och mitt liv. Hur du skulle få mig att känna för lång tid framöver.
Jag får en känsla av att du tycker att det är jag som har svikit dig
under årens lopp. Jag kan ha fel i den känslan då jag ärligt kan säga
att jag inte någonsin har haft en aning om vad du känner eller tycker
då du är sluten som en mussla. Det enda jag med säkerhet vet är
vad jag själv har känt i alla år.
Om någon någonsin tidigare…eller senare för den delen…
hade agerat eller inte agerat mot mig så som du har gjort,
så hade jag försvunnit för länge sen.
Men min intuition har alltid varit stark.
Jag känner ganska snabbt hur en människa jag möter är i grunden. Sen kan andra faktorer
påverka hur en människa utåt sätt agerar eller upplevs.
Men det är det inre jag attraheras av. Det jag ser i dina ögon.
De få gånger jag tittat dig djupt i ögonen så har jag sett exakt det jag ville se.
Det som gör dig unik och som skulle matcha mig perfekt. Jag kan öppet och ärligt säga att du är min perfekt match. MEN, det är vad jag känner! Om du inte känner samma så har jag helt fel…och med tanke på din nonchalans gentemot mig så har jag verkligen haft HELT fel. Det har varit väldigt svårt att ta in att jag kunde tolka så vansinnigt fel. Det har aldrig tidigare hänt. Men som man säger…någon gång ska ju vara den första…
I många år har jag fantiserat och drömt om att du och jag till sist skulle få till en gemensam framtid. Jag var övertygad om att vi skulle få det helt fantastiskt tillsammans… men det var ju endast om du hade känt samma för mig som jag för dig.
Men jag accepterar absolut aldrig någonsin att bli någons andrahandsval!!
Jag är tillräckligt gammal och erfaren för att veta vad jag vill, vill ha och inte vill ha. Min nästa kärlek ska bli den absolut sista!
Jag är trött på uppbrott, spelande och tramsande. Jag själv är en ärlig person som står med båda fötterna på jorden och som står för vad jag känner. Jag skäms inte för det. Vill du inte finnas i mitt liv? Varsågod och utebli då…vill du det…välkommen! Men kom då snart…
…då livet går vidare…
Fri vers
av
Livsbejakaren
Läst 44 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2024-06-16 19:37 
|
Nästa text
Föregående
Livsbejakaren
|
