Den här genomskinliga bubblan man går in i baklänges utan att röra kroppen på något sätt som omsveper hela ens livs känsla, ja ni vet hur hon åker runt Ian är ibland nära henne, mycket nära.

Ian eller vem, som nu omger hennes bubbla.

Jag tänker mera så att en viktig händelse
utspelar sig i London

hon fick inbjudan i regnet av Prins Charles
att fortsätta i deras taxi till det fina Slottet

lånade tröjan hon bar stank Nutte, Kalles jakthund
och Prinsen tycktes älska doften "She is a dog" dom
orden kanske dog är felstavat eller bara mantrat på
vad som hände när skolklassen senare i flyget hem
hamnade i en konstig bubbla, det kändes ju samma
som när mopeden gjorde, ett vinddrag räddade mig
kompakt genomskinligt dras in i förlorar kontakten

Undrar blir en väldigt änglalikt i bubblan samtidigt
som en är i fysiska kroppen, som en liv något håller

se, hon höll det gamla skrangliga flygplanet i luften
klasskamraterna (detta är bara fiktion) i den döden
alla gick av efter landningen och jag såg mig utifrån
gå av planet i en överlevnads änglalikt tillstånd där
min kropp borta vid planet såg så döds gammal ut.

Där är livet.

Varför är dom så arga på mig de levande-döda?

Ängla-lik till jorden.

Varför hatar ni mig så?

Jag tror inte på överlevande.

Dom klagar,
"varför hände det hen och att just jag fick leva"

Så känner jag det i min bubbla den genomskinliga.

Vet ni hur man styr den?

Farkosten

bubblan runt mig

med tankens kraft?

"Tankens Kraft"

"Bubblan"

De som levt före oss, visste också i sitt skapande
att bubblan, den genomskinliga bakomliggande
var en farkost (far kost) så fick vi i skolan lära in.


Konstigt,

känns det som en bra utgångs text till min film?

Ni fattar på ett vänligt uttryck förstår andra mig