Den poetiska ådran
(om den nu finns)
känns lamslagen av
händelseutveckligen
i världen. Nyheterna
gör mig ytterst prosaisk.

Den privata svären
blir minimerad med
tanke på allt det lidande
som finns och pågår.

Snarare känner jag för
att engagera mig
i den kamp som måste
föras för att återvinna
tron på mänskligheten