Midgård vårt vackra som en gång var, nu våra förfäder reser sig med ryggen rak, det vi en gång, tårar, svett och död gav, nu ni måste visa att ni midgård fortfarande vill ha.

Att vara stolt och hylla sitt land och folk, skall alla göra med en glädjens dolk.

Min yxa jag alltid har för mitt land, mitt vackra folk, men endast brukas när ondska kom.

Alla älskar sin egna börd, så det skall vara, med respekt till varann.
Vi resa till annorledes, att glädjas av, men alltid hem vi vill, där vinden smekt din kalla kind, där solens strålar kroppen kramar, ty inget dig, kan din jord någonsin glömma.

Det jag i känsla i sejd kan tala, med ni i Valhalla underbara, den gåva jag med tacksamhet bär, min natur du så helig är.
Jag ej tokig är utan fri från era dömande seder ni lär.

Midgårdsorm i vakt, mitt nord i mitt hjärta med storm och is du har format mig.
Att vi ett är, vi talar till varandra.
Med kraft och styrka Asgård fyllas, med våra gudars krafter, vi än en gång hyllas.