genom trädgården vandrar de
söker livets början
hur den gåtan kunna lösa
förnuftet lade ut stenar
att stiga på för inte blommor trampa
utan dessa droppar förlorar
människan sin mänsklighet
kärnan tänka på alla värdefulla
det är då vemodet breder ut
sin gråa kappa
varför inte tända ett ljus
för den som i mörkret går
och låta hoppet brinna