Med tacksamhet jag mina gudar hylla, styrka min kropp får tillbaka.

Disigt i skogens glänta, med djur utan hunger väntar, kärlek jag giva dem.

Björn och varg sin frihet älskar, mimmersbrun vishet ge, så människorna kan låta dom le, att låta bli att störa deras resa, gudarna de vaka, djuren är alltid vakna och jag alltid med ett öga vaka.

Sav i träden droppar, vatten i bergen forsar, Njord vaknar av vargarnas yl, en smärta av längtan hem till Noatun, han lämnar Skade vid fjällens topp
nio är vårt lyckans nummer, många tro att ej för Skade och Njord.

Hemvist trygghet bär,
nio nätter skönja vad viktigt är, för frid och glädje nu åter bege.
Vågorna och vindarna nu stryka hans kropp, stor och stark med kraft, Yggdrasil nu är i storm.

Gudarna nu talar till oss, genom vind och vatten vi slåss, för att höra vad som väntar oss.

I Sejd med stav jag bär, talar de som vet, Hörn oss lära hur vi lyssna bör, denna vackra gåva som jag vidrör.

~ Jeanette Andersson ~