Livet är fullt av färg och sånger
Det finns något vackert i alla säsonger
Från sköra små snöflingor i december
Till doftande flora från maj till september
Höstlöven faller stillsamt och trött
På våren väcks livet ur det som är dött
Och även om jag själv vid dödens brant stått
Även om det känts att hela världen förrått
Kan jag aldrig förstå varför vissa typer
Med gråa själar, med hat som dryper
Hur dessa människor ej kan vackla
När de blundar för allt det rika och vackra
Är det inte alldeles kallt och ensamt
Att aldrig finna något gemensamt
Att aldrig glädjas åt livets nyanser
Att våga, att växa, att ta alla chanser
Aldrig känna gräset sticka mellan tårna
Aldrig låta dammet samlas i vrårna
Du sprider ditt gift så att andra blir som du
Men jag lever inte imorgon, jag lever nu
Och jag ligger hellre bland färger begraven
Där min kropp blir trädet, min själ blir saven
Än att vandra hejdlöst bland kulörer och färg
Och ändå bli grå i ben och märg
Ja det krävs nog talang att vara så blek
Skriker högst gör ju den som är vek

Lungor fylls med luft, ty ordet är fritt
Ditt liv må vara grått,
Men det är inte mitt.