'Historiens vingslag' och
'fredens duva', är
väl kända före

teelser. Saker, företeelser
'försvinner' ofta inte,
såvida människor som

vet att berätta
inte gör det.
Så poesin försvinner

inte, berättande ändrar
kanske färg, form, men
den fortsätter strömma

och drömma i
som människors sinnen.
Likt en soluppgång.



(Texten har legat till sig i utkast sedan 2024 06 22)