Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Längsta text jag hittills skrivit. Hoppas att det inte avskräcker till läsning.


Provspelningen

Personer
Pierre etablerad musiker (altfiol)
Molly elev hos Pierre (fiol)
Dorian elev hos Pierre (cello)
Orkesterledare

Scen 1

Pierre, Molly och Dorian sitter med sina stråkinstrument i en övningssal

Pierre: Sista stycket nu. Det här går jättebra. Jag älskar era vibraton. Ni kommer säkert lyckas på provspelningen imorgon!
Molly: Å, Pierre, det är underbart att ha en lärare som du!
Dorian: Ja, hur kan vi misslyckas med en lärare som har spelat över hela Europa!
Pierre: Ni kommer säkert slå mig ska ni se. Då sätter vi i gång.

De spelar en stråktrio, t.ex D. 471 (trio för stråkar av Franz Schubert)

Pierre: Så där, då var det klart. Jag rekommenderar att ni släpper allt nu för en god natts sömn.

Molly går bort lite, Dorian går fram till Pierre

Dorian: Jag skulle gärna släppa allt, men du vet att jag har ett problem med min dotter. Jag tänker på henne hela tiden.
Pierre: Du är så stark Dorian. Du får vara stark åt henne också. Hon uppskattar nog dig fastän hon inte visar det så mycket.
Dorian: Ja, du har nog rätt. Det känns så enkelt när du säger det. Vi ses!

Dorian ut

Molly: Tack för allt du gör för oss. Du gör allt, men jag tvivlar lite på min egen förmåga. Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss!
Pierre: Jag vet hur det är. Jag har också känt likadant. Men jag kan nog inte göra mer för dig nu. Jag tror verkligen på dig, Molly.

Båda ut


Scen 2

Det är natt och var och en är hemma hos sig och oroas

Pierre: Om jag fick en önskan så vore det att de klarade det här provet. De är så duktiga och jag tycker så mycket om dem båda två. De har slitit hårt. De förtjänar något extra. Nåja, en stor dag imorgon. Jag måste somna snart.

Somnar

Dorian: Är det på natten vi drömmer eller på dagen? Vem känner till nattens drömmar? Man minns ingenting när man vaknat. Men mina dagliga drömmar står i vägen för mina nattliga. Hur ska det här gå?

Somnar

Molly: Om jag bara fick önska en sak så vore det att natten vore förbi. Mörkret sticker mig i ögonen. Jag har inte gjort något riktigt bra under hela mitt liv. Hela mitt liv är en natt. Men imorgon ska det dagas. Å, jag önskar att det kommer gå bra.

Somnar
Alla tre vaknar av att en klocka ringer
De skyndar sig i väg


Scen 3

Orkesterledaren in

Orkesterledaren: Många dagar och nätter har jag sett gå för vår orkester. Men den växer så och mognar. Och likadant idag. Den behöver nytt blod. Jag älskar när jag hittar nya förmågor som fyller ut sin plats samtidigt som de ger andra utrymme.

Dorian och Molly in

Orkesterledaren: Nåväl, här kommer de. Ta er plats. Nu vill jag bli både berörd och imponerad av ert spel.

De spelar en stråkduett, t.ex. M. 73 första satsen (sonat för violin och cello av Maurice Ravel)

Orkesterledaren: Nej nej, det där går inte. Ni är båda alldeles för slappa i er stråkföring och ointressanta i de friheter ni tar er. Tyvärr, jag hade önskat något helt annat.

Alla ut


Scen 4

Molly och Dorian in

Molly: Å nej, vad var det som gick fel?!
Dorian: Jag vet inte. Jag har alltid trott att jag skulle visa framfötterna bara jag fick chansen.
Molly: Jag med. Men det är som om något inte har stämt. Det var nästan som om jag visste att något skulle gå snett. Jag har känt så i smyg, men inte vågat säga det rent ut.
Dorian: Ja, kanske har det också varit så för mig. Det är som om jag har brytt mig mest om annat egentligen.

En fågel sjunger

Molly: Jösses, vem kan tävla mot en sådan där? Det är väl så att alla försöker härma dem, men ingen överträffar.
Dorian: Du menar fåglarna? Ja, jag har alltid känt en sådan tröst när jag hört dem varje vår. Nu är det som om jag hörde min dotters röst.
Molly: Så vackert! Ja, det är inte så att jag ogillar den mänskliga musiken. Det är bara det att jag slutar att överraskas när jag hört stycket tio gånger. Men fåglarna…
Dorian: Men vad ska vi säga till Pierre? Om det var någon som trodde på oss så var det han.
Molly: Ja, och vi har misslyckats.

Båda ut


Scen 5

Alla tre åter inne i övningssalen

Molly: Du har hört, eller?
Pierre: Ja.
Dorian: Vad ska vi göra nu?
Pierre: Vi fortsätter att öva. Det finns inga genvägar i konstens värld.
Molly: Snart kommer en ny chans?
Pierre: Ja, nu fortsätter vi.
Dorian: Ska vi ta stycket 4:33 av John Cage? Ni vet stycket med total tystnad?
Pierre: Vet inte, det är väl ett stycke för uppvisning snarare än övning?
Dorian: Vi kan ju prova i alla fall. Vi kör från om med nu!

De låtsas göra sig redo att spela, sedan tystnad en lång stund

Pierre: Ursäkta att jag avbryter, men jag måste säga en sak. Alla dessa år jag var i Europa och rev ner applåder så kände jag mig mycket ensam. Musiken var tom för mig precis som tystnaden är tom nu i John Cages musik. Men det är ändå något som fyller mig just nu. Jag kände ett hopp att ni skulle klara er bättre än mig. Men vilken fåfäng tanke!
Molly: Det är okej, Pierre! Du har gjort mer för oss, även om det inte blev som vi tänkt oss.
Dorian: Ja, tack för att du berättar! Det känns så lättande att veta att du inte är perfekt.
Pierre: Okej, då får ni säga vad vi ska göra nu. Vem lyssnar på mig efter det här?
Molly: Det löser sig nog ska du se.
Dorian: Ja, jag vet inte heller, men jag har aldrig förut hört så underbar musik.

Som avslut spelas låten Daydream av Lily Meola medan ensemblen tackar för sig




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Bengt H VIP
Läst 59 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2024-06-23 14:25



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Det är verkligen svårt att veta om en själv skulle vilja vara en del av ensemblen eller sitta publik.
Kanske omväxlande båda dessa roller?
2024-06-26

  Blomma-Stjärna VIP
artisterna övar och förväntar sig att det ska gå bra-bättre-bäst och så klart känns det nesligt när det blir fiasko - men på det igen - som Pierre, Molly och Dorian
2024-06-24
  > Nästa text
< Föregående

Bengt H
Bengt H VIP