

Redan medlem?
Logga in

Längsta text jag hittills skrivit. Hoppas att det inte avskräcker till läsning.
ProvspelningenPersoner
Pierre: Sista stycket nu. Det här går jättebra. Jag älskar era vibraton. Ni kommer säkert lyckas på provspelningen imorgon! Molly: Å, Pierre, det är underbart att ha en lärare som du! Dorian: Ja, hur kan vi misslyckas med en lärare som har spelat över hela Europa! Pierre: Ni kommer säkert slå mig ska ni se. Då sätter vi i gång. Pierre: Så där, då var det klart. Jag rekommenderar att ni släpper allt nu för en god natts sömn. Dorian: Jag skulle gärna släppa allt, men du vet att jag har ett problem med min dotter. Jag tänker på henne hela tiden. Pierre: Du är så stark Dorian. Du får vara stark åt henne också. Hon uppskattar nog dig fastän hon inte visar det så mycket. Dorian: Ja, du har nog rätt. Det känns så enkelt när du säger det. Vi ses! Molly: Tack för allt du gör för oss. Du gör allt, men jag tvivlar lite på min egen förmåga. Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss! Pierre: Jag vet hur det är. Jag har också känt likadant. Men jag kan nog inte göra mer för dig nu. Jag tror verkligen på dig, Molly. Scen 2 Pierre: Om jag fick en önskan så vore det att de klarade det här provet. De är så duktiga och jag tycker så mycket om dem båda två. De har slitit hårt. De förtjänar något extra. Nåja, en stor dag imorgon. Jag måste somna snart. Dorian: Är det på natten vi drömmer eller på dagen? Vem känner till nattens drömmar? Man minns ingenting när man vaknat. Men mina dagliga drömmar står i vägen för mina nattliga. Hur ska det här gå? Molly: Om jag bara fick önska en sak så vore det att natten vore förbi. Mörkret sticker mig i ögonen. Jag har inte gjort något riktigt bra under hela mitt liv. Hela mitt liv är en natt. Men imorgon ska det dagas. Å, jag önskar att det kommer gå bra. Alla tre vaknar av att en klocka ringer De skyndar sig i väg Scen 3 Orkesterledaren: Många dagar och nätter har jag sett gå för vår orkester. Men den växer så och mognar. Och likadant idag. Den behöver nytt blod. Jag älskar när jag hittar nya förmågor som fyller ut sin plats samtidigt som de ger andra utrymme. Orkesterledaren: Nåväl, här kommer de. Ta er plats. Nu vill jag bli både berörd och imponerad av ert spel. Orkesterledaren: Nej nej, det där går inte. Ni är båda alldeles för slappa i er stråkföring och ointressanta i de friheter ni tar er. Tyvärr, jag hade önskat något helt annat. Scen 4 Molly: Å nej, vad var det som gick fel?! Dorian: Jag vet inte. Jag har alltid trott att jag skulle visa framfötterna bara jag fick chansen. Molly: Jag med. Men det är som om något inte har stämt. Det var nästan som om jag visste att något skulle gå snett. Jag har känt så i smyg, men inte vågat säga det rent ut. Dorian: Ja, kanske har det också varit så för mig. Det är som om jag har brytt mig mest om annat egentligen. Molly: Jösses, vem kan tävla mot en sådan där? Det är väl så att alla försöker härma dem, men ingen överträffar. Dorian: Du menar fåglarna? Ja, jag har alltid känt en sådan tröst när jag hört dem varje vår. Nu är det som om jag hörde min dotters röst. Molly: Så vackert! Ja, det är inte så att jag ogillar den mänskliga musiken. Det är bara det att jag slutar att överraskas när jag hört stycket tio gånger. Men fåglarna… Dorian: Men vad ska vi säga till Pierre? Om det var någon som trodde på oss så var det han. Molly: Ja, och vi har misslyckats. Scen 5 Molly: Du har hört, eller? Pierre: Ja. Dorian: Vad ska vi göra nu? Pierre: Vi fortsätter att öva. Det finns inga genvägar i konstens värld. Molly: Snart kommer en ny chans? Pierre: Ja, nu fortsätter vi. Dorian: Ska vi ta stycket 4:33 av John Cage? Ni vet stycket med total tystnad? Pierre: Vet inte, det är väl ett stycke för uppvisning snarare än övning? Dorian: Vi kan ju prova i alla fall. Vi kör från om med nu! Pierre: Ursäkta att jag avbryter, men jag måste säga en sak. Alla dessa år jag var i Europa och rev ner applåder så kände jag mig mycket ensam. Musiken var tom för mig precis som tystnaden är tom nu i John Cages musik. Men det är ändå något som fyller mig just nu. Jag kände ett hopp att ni skulle klara er bättre än mig. Men vilken fåfäng tanke! Molly: Det är okej, Pierre! Du har gjort mer för oss, även om det inte blev som vi tänkt oss. Dorian: Ja, tack för att du berättar! Det känns så lättande att veta att du inte är perfekt. Pierre: Okej, då får ni säga vad vi ska göra nu. Vem lyssnar på mig efter det här? Molly: Det löser sig nog ska du se. Dorian: Ja, jag vet inte heller, men jag har aldrig förut hört så underbar musik.
Övriga genrer
(Drama/Dialog)
av
Bengt H
![]() Läst 59 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2024-06-23 14:25 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Bengt H ![]() |