Det blir skönt att vila
att lägga kinden mot jorden
känna hur jag får ett täcke
av alla de uttalade orden
känna grässtrånas trånande
av trycket från min kropp förvånande
upp genom förnan
och mellan mina tår
växande vajande
vävas ihop med mitt hår.

Det blir skönt att slippa vara ensam
få känna myrors myllrande strävan
klä av mig beska kommentarer
lägga ifrån mig all min bävan
veta att det finns gemenskap
just här där det växer och gror
få iaktta världen
genom gräsets försonande flor.