Skämt, sällskap och varma skratt,
blir till pina för personen utanför.
Plågad, ensam som en sommarkatt,
med mycket lite kvar att leva för.
Likt av blytyngder slagen till marken,
nåt skär in djupt och naglar dig fast.
De murar som på träden barken,
du byggt upp, de har blivit din last.
Snart försvunnen med sommarbrisen,
sommaren kort, tyst du bara gick.
Som var du en pärla, de andra grisen,
nu får vi aldrig veta vad de inte fick.