Vi borde se varandra som vi är
och gå varandra välvilligt tillhanda,
som barn av samma jord och samma anda
men aldrig riktigt lika såsom bär.

Vi mötas bara några korta stunder
och är, för att citera Heidenstam
som fordom lyfte denna sanning fram,
blott "barn av samma jord och samma under". 

Vi människor, vi borde mötas värdigt
(som även Gullberg skrev och Dagerman).
på jordelivets "stormomflutna näs".

Snart har vi gått förbi varandra färdigt
och kanske aldrig mer kan se varann
blott dela sorgens "sus på gravens gräs".