Frank kom ridande på sin åsna en eftermiddag några dagar
efter sandstormen. Han hade sökt lä i en nästan uttorkad
flodbädd och sökt sig till några klippor där han visste att
det fanns några obebodda grottor.

Han tyckte sig känna trakten, då han varit där några gånger
förut. Medan han såg sig omkring hade sanden antagit en
smula andra former än då han var där senast för någon tid
sedan. Det var någonting svart

i en prick av något slag en bit bort. Nyfiken som han var red
han som vanligt i en långsam och trygg lunk åt det hållet.
Ungefär var femte minut satte han kikaren för ögonen och
spanade i den, både på pricken

och omgivningarna omkring. Han såg inte till något som nog
påminde om andra människor, men det gick förstås inte att
vara helt säker. Han såg ingenting i luften heller som skulle
kunna påminna honom om något.

Varken någon rök eller några reflexer från föremål av metall.
Då han närmade sig pricken, tog han en klunk vätska ur en
skinnsäck med en pip i ena änden. Som en säckpipa fast utan
pipor. Pipen han drack ur,

bestod av horn. Även hatten som skyddade säcken var av horn.
Kanske skulle han ha lämnat djuret han red på, en hundra meter
bort. Samt smugit sig nedhukad fram till platsen, men han kände
ingen spänning eller fara ligga

på lur i luften. Det var som om hans sinnen brukat kunna känna
av när någonting kändes säkert eller där han borde vara mera f
örsiktig än vanligt. Nu kände han bara solens hetta och sandens
daller, den som ofta gav upphov till

hägringar. Lika långsamt som nyss red han så bara lugnt vidare.
Nu syntes någonting sticka fram ur sanden, men han kunde först
inte förstå vad det var han såg. Det såg ut som en halv ram av
krökt metall och någonting av glas

som satt i ramen. Som ett fönster ungefär. Bara att det han såg
var bara en liten bit av helheten. Fönstret var trasigt, men det
satt fast i ramen fortfarande. Då han kommit en bra bit närmare
fick han för sig att det han såg måste

vara en del av ett fordon. Bara att det var så begravt i sanden
att en del av vindrutan var det enda som syntes. Likt en arkeolog
sopade han försiktigt bort sanden och blottlade sakta den jeep
han råkat på. Det var en Jeep,

det såg han nu. Det bilmärke som kopierats i en mängd olika
modeller av andra märken. Han tyckte sig förstå att den måste
ha varit populär på fyrtiotalet under det andra världskriget.
Det låg ett lik i den, i alla fall benen

som visade att där varit en kropp. Bara benen återstod och han
förvånades en smula över att kläderna var borta. Det var ovanligt
med nakna människor vilka befann sig i ett fordon. Det var förstås
ett sådant där mysterium som det inte

fanns något omedelbart svar på. Det fanns inga vapen i bilen.
Han hade blivit förvånad om där alls funnits några. Om någon
tagit kläder och skor, så hade de nog inte lämnat några vapen
kvar heller. Inte ens någon armékniv

eller fällkniv. Med tanke på den krossade rutan så antog Frank
att fordonet träffats av en granat av något slag och att mannen
dött så gott som genast i smällen. Hade det varit någon annan
än Frank som funnit honom,

så hade den nog inte heller reagerat nämnvärt på att hitta en död
person i form av ett skelett. Det kunde medföra äckel eller rädsla
att upptäcka ett lik som hade kläder och hud med mänskliga som
kvarlevor i. Även om döda människor

sällan 'går igen', om de fått vara som ifred någon dag eller två.
Frank hade en viss vana vid döda människor i olika tillstånd av
spår för vad de kunde råkat ut för. Antingen hade de dött en
naturlig död, det vill säga för att de

saknat föda eller för att de blivit sjuka. Eller så hade de blivit
dödade, antingen av ett djur eller av en människa. Frank var
ingen man av ordning. Det vill säga att han var varken militär
eller polis, väktare eller liknande.



(Kanske kommer det en möjlig fortsättning, eller kanske inte.)