Mardrömmar har sina poster i mitt
liv, både på natten och på dagen.
Järnspöken som sprider sin
oxiderande rost, måsten och krav.
Förvirrar mina konturer, gör mitt jag poröst, oskarpt.
Men ibland, kommer en hand
lägger sig till vila.
Denna gång i grön scarf, och glödkols—ögon.
Påminner om mina konturer, stålborste
som river fram liv under slagg.
Sen vaknar jag, kvar med
Bilita mpash.