"Somliga går i trasiga skor"

med försvinnande lätthet

under takkronan i kyskhetens kyrkans kor

utan det minsta uns av glättighet

Den nakna skira själen 

förunderligt vit av änglarnas sköra spira

lossnade nära livets ände den frostbitna tjälen

suckande av lättnad för att våren få fira

världens madonnor omfamnar sött

sina barn i vaggans skugga

så trött så trött så ändlös trött

likt kultingarna vid dess värmande sugga