Här på ön ute i skärgården där jag bor kan
man gå ner under havet och följa havsstigarna
bort till tidningspressarna drivna av månskrovet
och havstulpanernas turbiner.

Underhavets nyheter granskas i mareldens ljus
av de döda sjömännen.

(Havsorgeln trampar morgonens prydnadston upp
över de kalla stenrösen och spök-katterna smygläser
bibeln i sitt ateistiska vindögda tvivel i folktomma kyrkor.)

Långt om länge när denna ö är fullständigt uppkopplad
mot rymden kommer den att glida eller sväva iväg mot
den förgångna historiens arena.

Och klä av sig allting och lägga sig som en hund
vid Vintergatans titaners fötter och bevittna slaget
mot Andromedagalaxen.