Ser den lilla varelsen sitta och gunga i den ena av alla blå klockor.

Hör fnisset!

Svagt hörs en ljus barnstämma.

"Du kan inte fånga mig med din kamera".

Skrattet låter som silvrets finast silverklanger.

Kan inte annat än ta fram min kamera.

Du kan inte fånga mig hör jag just som jag knäpper av.

Äsch nu hade du tur du lilla silvergoa gumma.

Jag låtsas hytta med näven samtidigt som mina ögon glittrar av munterhet.

Den lilla varelsen är gömd inne i allt det blå.

Sträcker fram ett finger i luften mot mig och skrattar så klockorna darrar av förvåning.

Vänta du tills du kommer hem och ser på dina foton, då du, ler den lilla mot mig.

Jag går vidare med uppdragna och glada mungipor och tänker, vem lurar vem?

Såg ju den lilla i mitt kameraöga just som jag tryckte av.

Skyndar mig hem och till datorn.

In med sladden, bilderna är nu på G.

Men vad i alla sina dar?

Ser ingen söt varelse i mina ängsklockor.

Lurad och förbaskat lurad.

Eller ser ni något på bilden "skratt"?

@ Ann-Britt Berglund

4 juli 2024