Mina tusen dikter
skrivna under åskmoln
har jag gömt från rampljuset
tills jag träffade dig…


Efterskalvet av ditt avsked
påminner mig om förödelsen
som mina älskade orsakat mig
när jag försökte lära mig gå
bland spillrorna av det förflutna.

För varje tungt steg framåt
slår en förnimmelse av dig som en blixt
och tar mig tre steg tillbaka.

Att säga “jag älskar dig”
blev alltför enkelt i din närvaro
då jag var ensam i mina fantasier
varje gång du omfamnade mig.

Efterföljaren till vår film
som har hyllats till skyarna
är lika hisnande som din nya dejt
då hon tagit min plats bredvid dig på biosalongen.

Jag har slösat på smink, middagar och presenter
allt för att imponera på dig.
Jag har svultit mig till min gräns
allt för att behaga dig.
Jag har ökat dosen på lyckopillerna
allt för att dämpa dina bieffekter av ditt svek.

Jag har insett
att ju mer jag gav dig
desto mindre fick jag tillbaka.
Du var mina värsta kalorier
som jag var tvungen att bränna bort.
Omega 3 blev en rutin
och jag fick klarare syn på ditt bedrägeri.

Jag har inte råd att göra fler misstag
mitt hopp ligger på minus.
Jag har fått nog av att komma över dig
och alla andra som en gång gjorde mig lycklig.
Jag har badat färdigt bland våra minnen
och torkar bort tårarna och hjärtats röda färg.

Det är ett mirakel att jag fortfarande håller av dig
och önskar dig väl med allt du går igenom
men tro inte jag är en hejarklack till ditt nya lag
efter att du permanent bänkade mig från din värld.
Hade jag fått tre önskningar
skulle din hjärtesorg vara en av dem
då kanske, bara kanske,
hade du sett mig i din egen spegelbild.







Jag haltar men kommer ändå fram.

Jag bygger nya drömmar på gamla ruiner.

Jag öppnar en bok med oskrivna sidor.

Jag badar mina fötter under solskenet.