Jag sitter fångad emellan fyra väggar
Ett fängelse jag själv byggt
Med en vakt som ruinerar mig
Dränerar all min energi
Som suger ur mig all glädje
Tills jag slutligen blir en maskin

Finner inte orden att förstå situationen
Allt är ett blankt papper, finns inga svar
Vet inte hur jag ska lösa detta
Hur jag ska bryta mig fri
Utan att förstöra mitt liv
Det är med gråt i halsen
Jag spiller mitt blod

När dina ögon svartnar
Och du tar till våld
Jag blir rädd, oförsvarbar
Kan inte göra något för att skydda
Gräver bara sakta min egna grav

Dina ord manipulerar mig
Tafatta försök men jag ser igenom dig
Men i stunder av svaghet
Vill jag åter ge dig allt och lite mer
Men det är ett mörker jag drunknar i
Fyra väggar håller mig ifrån verkligheten
Gråten faller snart likt tårar ner
Och min hals den smärtar efter ditt järngrepp

Jag är svag, känner mig maktlös
Men ändå ska jag vara mannen i huset
Men känner mig som blott den lilla musen
Får vakta mina steg, fällor döljs
Jag är fången i mitt egna liv
Och vet inte hur detta ska lösa sig
Ser ingen utväg, bara en kropp som förfaller
Och ett psyke som rinner ut i sanden

Den trygghet jag trodde fanns
Den mur som höll verkligheten borta
Allt raserades av din kraft
Du är en naturkatastrof i liten skala
Och jag känner mig maktlös i din närvaro
Känner mig som barnet, som skriker efter mamma
Men är ensam, ensam, ensam....