Om jag än betvivlar Dig
under pilgrimsgången,
går Du ändå nära mig
liksom väktarn fången.

Jag kan inte lämna Dig
utan lip och längsel,
inte undantränga Dig
ur mitt fasta fängsel.

Om jag än förnekar Dig
inför hela världen,
böjer och bevekar mig
gör Du dock på färden.

Jag är fången, fastän fri
som ett barn om kvällen
vyssas av föräldern i 
trygga kärlekscellen.