Nuet faller mig i talet,
sätter krokben,
bevisar sig,
medan det förgångna är fogligt,
låter sig tolkas, omstöpas efter behag
eller amnesi

När man är så här gammal
blir hur man är
liksom ett skämt;
envisa spår av en man varit

Inför nuet är jag hjälplös

Det tronar i mig som en totempåle,
omringar mig som kvällsdimma eller brandrök,
klättrar uppför mig som Bastutjärnbergets rasbrant
eller envisas framför mig som Sielmatjåkkas utsikt
över Påssustjåkka

Först senare kan det bemästras, i efterhand,
på avstånd, i memoarer, retuscheringar
och lögner

Nuets vita lans petar mig i bröstet
som i en medeltida ballad

Inför nuet är jag händelselös,
ögonblicklig;
en tänkt punkt i ett tänkt flöde

Inför nuet är jag hjälplös