Ser dig stanna för att gå
När ska du inse och vilja förstå
Ser dig tveka ändå
När ska jag snudda din själ

Nu vill jag blunda och falla från livets stam
Nu vill jag landa och somna i din famn 
Ingen annan såg mig som du
Omfamna mig igen så känslan blir makalös

Stadigt står jag kvar som ett träd 
djupt rotad i dig
Inget är som förut 
Tistlarna blommar till slut 

Vårt avtryck till världen 
Djupt ristat i livet
Förevigat när vi ägde kärleken

Nu vill jag landa somna i din famn 
Ingen annan såg mig som du
Omfamna mig igen  så känslan blir makalös 

Ovan våra moln, stjärnorna, tindrar  
Naturen omfamnar mig 
Åh, jag blir makalös!