I deras värld är inte tidresor möjliga, ungefär lika omöjliga
som tanken på radio, tv, telekommunikation och datorer.
På 1400-talet var sådant inte ens möjligt som fantasier.
På deras tid fanns inte tidsresor

och år 2024 var det inte heller möjligt att resa i och genom
tiden på något annat sätt än i fantasin, i minnen av ett nyss
och av passerad tid, som i en bok eller film om historisk och
just passerad tid.

Medan tidresan nu går att genomföra som ett besök i ett
museum om utvecklingen under passerad tid. Vi kan resa
bakåt i tiden, vi kan 'befinna oss' i den tiden, men bara som
en sorts spöken,

osynliga för den tidens varelser. Vi kan inte ingripa i det
som sker, men vi kan iaktta och uppleva att det händer.
Tekniken är dock känd bara för ett fåtal, eftersom de vilka
hittills haft kunskapen

är oeniga om ifall det skall vara en kunskap tillgänglig för alla.
Tekniken finns och har egentligen 'alltid funnits', i alla fall
sedan ungefär tiotusen år tillbaka i tiden. Vilken tid det är
just i nuet, det nu som var

del av framtiden år 2024, är inte heller det något som går att
avslöja. Vetskapen om att det skall gå att resa i tiden, i alla fall
bakåt i tiden, skulle allvarligt kunna komma att som påverka
förfluten tid. Det finns dock

människor som lever och har levt under passerad tid, vilka inte
bara drömt, skrivit eller fantiserat om att resa bakåt i tiden.
Bara att de ännu inte kommit att förstå sig på hur detta skulle
kunna appliceras på den tid

då de själva levt. Inte ens de vilka lever i den tid 'som är nu',
där finns det som sagt bara ett fåtal som såväl behärskar
tekniken, använt sig av den och kan tänka sig att 'göra slag
i saken' med att begagna sig

av kunskapen. Tiden är dock inte inne än, för att det stora
flertalet ens skall få bli medvetna om dess existens. På det
viset är de allra flesta nu som då, omedvetna och hålls
omedvetna om att resor

i tiden alls är görliga. Detta alltså trots att resenären själv inte
kan eller förmår att av egen kraft påverka de skeende som tar
sig ut vid tid efter annan. Rädslan för att dela med sig av att
det är ens görligt, rent praktiskt,

bygger på två tankar. Den ena tanken, om möjlighet och teknik
dras fram i ljuset och kan uppfattas av andra, är att den av olika
slag skall försöka fås att förstöras, (Detta skrivs in i hemliga
anteckningar av en resenär)

glömmas samt saboteras. Den andra tanken är att någon skall
kunna finna på en tekniks som skulle kunna genomtränga och
skall en öppning mellan de två världar som ännu är separerade
mellan skeendet och tidresenären.

Så även om tidresor förekommer, åtminstone i framtiden, räknat
från år 2024, så är de diskussioner som är baserade på dessa två
tankens riktningar, att det å ena sidan 'bara vore rättvist' att som
meddela allmänheten om möjligheten

av något ännu som alldeles rent praktiskt otänkbart. Och då å
andra sidan möjliga faror med att låta täckelset falla. Det ännu
inte råder någon precis enighet mellan ivrare samt hemlighållare.
Det i vilket fall råder enighet om

att ett sådant beslut måste hemlighållas tills vidare och tills dess
att total enighet kan komma att uppnås. I alla fall säger var och
en av de inblandade att de själva inte yppat inför någon utanför
den hemliga kretsen att de avslöjat.