Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

8juli24

 

 

nattvila, frid, sömnens välkomna rofylldhet, där allt förvinner, där jag försvinner, om morgonen är jag en individ som stigit i land på en okänd strand, livet kommer alltid att vara en okänd strand för mig, men det bästa är precis innan uppvaknandet, när man inte är vaken men inte sover, när hjärnan ännu inte har accepterat den verklighet som råder bortom sovrummet, när ljuden från det verkliga livet glider samman med drömmarna, och allt flyter samman till ett sällsamt och diffust tillstånd av salighet, att stiga upp ur sängen är att dö en smula,
som att sätta på sig en tung och obekväm kostym,   
        det är sommar och det regnar oavbrutet, det har regnat i en evighet, jag kan inte komma ihåg senast när det inte var regn, men regnet är svalkande, regnet bedövar och stillar världens larm och rörelse, jag är tacksam för alla dagar då det regnar, att sitta i min svarta fåtölj och se hur de första regndropparna slår mot fönsterrutan ger mig en outsäglig tröst, det är som om själen som varit rastlös och orolig kan lägga sig till ro, jag behöver inte tänka, jag behöver inte göra något, jag kan bara sitta i min fåtölj och höra hur regnet slår mot fönsterrutan, en behaglig känsla av apati, en likgiltighetens och viljelöshetens salighet, det är sommar, och jag sitter min fåtölj och lyssnar på regnet, och allt är så välbekant men samtidigt så främmande, detta universum av skuggor och ekon, regnet som svalkar och stillar, regnet som ögonblickets närvaro i sig självt, 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 18 gånger
Publicerad 2024-07-08 13:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP