Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
-------


I dag såg jag dig

Allt inom mig rasar
vid dina blickar.

Hör ditt namn ropas.
Vänder mig om och så är du där.

Fegt gömmer jag mig bakom en hylla,
törs inte möta dina ögon.

Det känns som jag faller ihop,
men jag står stadigt och kan
inte ta vägen nånstans.

Sekunderna känns som timmar,
men så ser jag din ryggtavla
och pustar ut.

Nej, vi sa inget till varann.

Du står utanför och pratar med vänner,
jag undrar vad ni talar om.
Undrar vad du tänker.

Jag bara känner den välbekanta
värmande känslan,
förvirringen.

Ditt hår har blivit längre,
du ser harmonisk ut.

Jag känner mig som något som katten släpat in.

Du är bara förjävla vacker mitt i allt,
och jag som trodde att jag glömt bort.

Men då står du där,
som ett spöke av allt jag försökt förtränga.

Är det inte ganska underligt
att det förflutna alltid hinner ikapp en?




Fri vers av Fjärilspoet
Läst 578 gånger
Publicerad 2006-08-23 19:03



Bookmark and Share


  Joakim P Udd
i våran stad hinner det förflutna alltid ikapp. det, tillsammans med backstabbing, svartsjuka och skitsnack, tycks vara umeås förbannelse.
2006-08-23
  > Nästa text
< Föregående

Fjärilspoet