Av Julia Engström.

Är du också rädd för tiden?
Orkar du inte ta upp striden?

Vi står där med utsträckta händer.
Men ser bara ryggen som vänder.

Skoningslös och snabb som en vind.
Ja, tiden hon flyger förbi som en hind.

Vi hinner aldrig riktigt säga hejdå.
För än det är dags att lämna och gå.

Ibland kan ett helt långt liv.
Kännas som ett enda kliv.

Men stunder av solsken o guld.
Smular sönder all smärta o skuld.

Ja, de små ögonblicken av frid.
Det är de som kan stoppa all tid.

Ja, jag är lite rädd för tiden.
Men jag tänker ta upp striden.