Hans fingrar flätade in sig i mina,
våra fingrar, läppar, kroppar var som pusselbitar

och när han log högg det i mitt hjärta
för jag mindes leenden från förr,
från dom som aldrig stannade

Jag ville dela

så vi delade hörlurar, lyssnade på mina
favoritlåtar medan våra fötter gick i takt
utan att vi ens märkte av det

Det duggade lite lätt och när vi tog
skydd på den där bryggan, under 
det där trädet

tänkte jag att, våga 

så jag vågade lite grann och blev omfamnad
en sommarkväll där jag kysste honom tills
världen stannade upp

Det var läskigt, nästan svindlande
men vad kunde gå fel när det kändes så rätt

Det är ironiskt för allt kan gå fel och allt kommer gå fel,
enligt mina beräkningar