Kuddpuffet lyckas!
Huvudet som gjutet, i position, och jag kan ta itu.
Nu börjar resten av mitt liv, alla dagar och kvällar i vakenhet.
Tid, rörelse, möten, möjligheter, slump och ansträngningar.
Gradvis kommer jag att ändra positionen, puffet, och än mer gradvis byta från horisontell till vertikal, långsamt med tanke på ryggskottet.
Men upp å ut kommer jag, i ett stycke, och tar då alltså itu.