Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

9juli24

 

 

 

ansatt av en diffus oro att jag ska förlora förståndet så tar jag stesolid, den kvava sommarnatten är stum och stilla, inte en vindpust kan höras, inte ett steg på gatorna nedanför fönstret kan förnimmas,
de senaste veckorna så har min dryckesvanor förändrats, sedan E gick bort så har jag druckit nästan varje dag, det vita vinets friska karaktär skänker en välbehövlig vederkvickelse, under berusningens inflytande så faller inga svärd ur skuggorna, men efter en längre period av alkoholförtäring blir sinnena trötta, nervsystemet erfar en genomsyrande trötthet, man dräneras på kraft och ork, efter några veckor så infinner sig en likgiltighet, något som kan liknas vid en uttröttad apati, och en sinnenas lättretlighet inför intryck och rörelser, i detta försvagade tillstånd känns livet som om det är på avstånd, som om livet är en skugga av sig självt, efter att jag igår kväll tagit en stesolid sov jag tungt i många timmar, när jag vaknade vid 10-tiden var jag fortfarande trött, ögonlocken kändes tunga och allt jag ville var att sova vidare, jag har ingen aptit så jag dricker bara en kopp te, jag kan höra hur koltrastarna sjunger utanför sovrumsfönstret med de neddragna plisségardinerna, men det gör inget intryck på mig, lite senare på dagen kommer sopbilen och tömmer kärlen, barnens skratt ekar mellan trädstammarna i parken, jag kan höra hur livet pågår utanför väggarna men jag kan inte uppbåda tillräckligt med kraft för att bry mig om det, det mesta är mig likgiltigt,  jag läser förstrött några rader ur orons bok, det var länge sedan jag läste den nu, jag vandrar på de melankoliska gatorna i lissabons hamnkvarter i början av 1900-talet, de svavelgula skymningarna som får själen att brinna av subtilt vemod,
Pessoas trånga, sjaskiga rum på rua dos douradores där han super ihjäl sig på billigt portugisiskt vin samtidigt som han författar ett av 1900-talets mest mytomspunna verk, allt detta tränger in i mig och blandar sig med mina egen ångest, för några ögonblick är det uthärdligt, för några ögonblick så dansar demonerna i det litterära månljusets falska silver, men mina ögon blir snart tunga av läsandet, jag längtar efter vilan, utslocknandet, sömnens förintelse och efemära död, att klä av sig livet som en tung, gammal rustning och lägga det åt sidan, den portugisiska melankoliska prosan spunnen av en man ständigt ansatt av ångest och oro; allt detta är en säng, en viloplats,
en rogivande gravkammare smyckad med absurda drömmar och demoner,

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 46 gånger
Publicerad 2024-07-09 13:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP