Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dimma

 

 

idag är tankarna vaga och oklara, som en mörk skog utan tid, som dimman över sandbanken en tidig morgon i november, jag vet inte vem jag är eller vad jag vill, jag existerar reflexmässigt, jag är den rytmiska andhämtningen hos en organism i underjorden, mitt sinne är regn, mina ögon är regn, mina händer är regn, staden jag lever i är dimma, de gator som jag går på är av dimma, likaså husen som står uppradade längs gatan som löper norrut mot stranden är av dimma, jag tror att jag är förlorad i allt det här, jag tror inte att det är en dröm, drömmar har något verkligt över sig, den här dagen har ingenting som kan betecknas som verkligt, så även bokstäverna som flyter motvilligt ur pennans diffusa rörelser är konstituerade av dimma, i den långa, svarta rocken finns ingenting, någonting diffust och ointelligibelt fyller upp den svarta rocken, fiktiva textmassor till en okänd adressat böljar ur hålet längst upp, allt är dimma idag,
så även jag,

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 18 gånger
Publicerad 2024-07-10 14:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP